You're Mine, I'm Yours - Chapter I
Ur Emelies perspektiv:
12/5 2011.
Det var kväll, Eurovision var precis slut. Både Moa och jag var överens om att Irland's bidrag, Jedward - Lipstick var lätt det bästa i år och under alla år vi har tittat. Vi gick och la oss. Trötta som tusan var vi. Irland borde ha vunnit helt enkelt. Jag föll i en djup sömn när jag la mig på madrassen, som låg på min säng. Dagen efter ringde sjukhuset, mamma låg där i cancer, döende. Jag trodde att jag hörde fel, men nej. Det var inte fel. Min mamma. Min mamma. Hon låg där i cancer. Och hade bara några månader kvar att leva. Jag kunde inte åka dit. Det gjorde för ont. Jag kunde bara inte. Jag sjönk ner på golvet. Moa hade åkt hem till sig. Jag sjönk ner till golvet och grät.
6/10 2012. (Nutid).
Mamma dog för bara någon månad sen. Vi hade flyttat till Malibu för bara någon vecka sen.Jag vaknade klockan 8, som vanligt. Jag tog en joggingtur och hoppade sen in i duschen. Det var så skönt att känna de varma strålarna mot min nakna kropp. Jag shamponerade in håret och sköljde det sen. Jag klev ut ur duschen och virade ett badlakan runt min kropp. Och klädde sen på mig. Jag valde en vit T-Shirt med grönt tryck på, ett par jeanshorts och mina svarta, låga converse. Jag sprang till köket och tog en macka. När jag hade ätit upp den tog min bruna läderväska och sprang till Starbucks, där jag jobbade. Idag vart det en kort dag, jag jobbade bara till 14.00 (2.00pm.). När jag gick hem krockade jag me någon
-Sorry, sa jag och gick vidare, tills jag insåg vem det var, EDWARD GRIMES. Jag kunde knappt andas. Jag tittade bakåt och såg hur han rodnade. Visst, jag hade en crush på honom, men var inte kär i honom.
Ur Edwards Perspektiv:
Shit, den där tjejen var snygg. Jag klev innanför dörren och kunde inte tänka på något annat än henne?
-Hey bro, had a nice walk, by the way, why so happy? Frågade John.
-I walked into a girl, she was nice, hot and cute, svarade jag och John avbröt mig.
-OH my, God, what's her name? Do you have a date with her? John bombade mig med frågor om henne.
-I don't know, it's the big problem, but she worked at Starbucks, seeing her there like everyday, log jag.
-Oh my, God, we can take a coffee there tomorrow and see if she's there, andif she's intrested of you, föreslog John.
-Wait,no? Okay, we do, skrattade jag.
Första kapitlet, +2 kommentarer för nästa?
Kommentarer
Emelie
Meter, sitter ju och ler bär jag läser :)
Svar:
jedwardfanfictions.blogg.se
Trackback
